Veckoschema för en familj med ett barn – färdigt förslag
En familj med ett barn (Elsa (12)) får 16 avbockningsbara uppgifter i vår exempelvecka, 120 minuter för barnen och ungefär 600 för de vuxna — knappt 2 timmar sammanlagt. Det finns inget syskon att rotera med, så uppgifterna byter i stället plats mellan jämn och udda vecka.
Ett barn är den konstellation där ett veckoschema är lättast att skriva och svårast att få att hålla. Det finns ingen att jämföra med, ingen som gjorde det förra veckan och ingen förhandling om vem som fick den tråkiga. Samtidigt är det ingen som märker om schemat tystnar. I en syskonfamilj protesterar den ena när den andra slipper; i ett enbarnshushåll upptäcker man att veckan slutade fungera först i mars.
Därför bygger vi enbarnsveckan kring återkommande snarare än kring variation. Samma tre eller fyra uppgifter på samma dagar, vecka efter vecka, är det som gör att de görs utan påminnelse. Ett schema som byter innehåll varje vecka kräver att någon läser det varje vecka, och den någon är alltid föräldern.
Det som ändå roterar är veckoparitet. I stället för att byta uppgift mellan syskon byter uppgiften plats i veckan mellan jämna och udda veckor, så att barnet inte får dammsugning på fredag kväll varje enda vecka i ett år. Det är en mindre rotation än syskonrotationen, men det är den enda som är möjlig, och den räcker för att veckan inte ska bli en enda lång repetition.